Om handledning

 

Om handledning

av Iraj Yekerusta

Handledning i den mening vi känner till är egentligen en skandinavisk och framförallt en svensk uppfinning. I den formella litteraturen beskrivs handledning som ett redskap för att tillvara och utveckla kompetens.

Den välkände handledaren L Gjems (1996) beskriver det så här: ”Kunskap och information som man tillägnar sig på en kurs inte är så lätt att implementera i en specifik organisation. Det som låter rätt och riktigt under en kursdag eller på ett seminarium upplevs i allmänhet annorlunda när man kommer till sin egen arbetsplats och skall försöka tillämpa kunskapen i det verkliga livet. Olika kurser och upplägg av undervisningen baserar sig på att alla mottagare får samma kunskap, oavsett vilka förutsättningar de har. Handledning däremot bygger på en inlärningsprocess som tar sin utgångspunkt i den enskilda deltagarens förutsättningar av personlig och organisatorisk karaktär”.

Gemensamt för handledning, konsultering och utbildning är att de siktar mot en typ av kompetensutveckling hos den handledda gruppen. Men det är den som köper handledningstjänsten som definierar vad som är kompetens.

Det finns en rad olika handledningsmodeller. Varje handledningsmodell utgår från ett teoretiskt perspektiv om inlärning och ofta från en kognitiv inlärningsteori.  Naturligtvis finns skillnader mellan olika inlärningsteorier.  Likaså finns det meningsskiljaktigheter om olika handledningstyper.

I vissa verksamhetskulturer är begreppet handledning förknippat med existensen av övergripande problem. I enlighet med en sådan uppfattning ser man handledningen som en process, där man försöker se in i sig själv och söka orsaker till varför man tänker och handlar som man gör. I motsats till en sådan uppfattning om handledning ser jag handledningen som en process i vilken uppmärksamheten riktas utåt, dvs. kollegor/relationer, målpersoner, metoder och material som ett pedagogisk redskap.

Mål och syfte

Köparen av tjänsten handledning samt handledaren beskriver syftet med handledningen. Det övergripande målet sägs vara att ta tillvara och vidareutveckla kvaliteten i arbetet med människor som den professionella yrkesgruppen arbetar med. Målsättningen kan alltså vara både teoretisk och metodologisk och att deltagarna skapar ett helhetsperspektiv på sin egen verksamhet. I ett sådant helhetsperspektiv bör naturligtvis de etiska överväganden som ligger till grund för handlingar ingå. Ofta förknippas handledning med konflikter och olika typer av brister inom grupprocesser på arbetsplatsen. Därför anser man att handledaren är en hjälp till ledningen för att kunna upprätthålla ordningen på arbetsplatsen samt skapa ett visst mått av homogenitet på ledningens villkor. Men det förekommer också professionella metodhandledningar som syftar till mer metodiskt arbete.

Struktur och kontrakt

Vissa typer av handledning är en alldeles speciell inlärningsprocess, där deltagarna använder både intellekt och känslor för att utveckla sin kompetens.  Kollegial handledning då alla kollegor på arbetsplatsen samlas och samtalar om en viss problematik för att använda sig av varandras kunskap och erfarenheter är en sådan handledningsmodell. Ibland tar personalgruppen in en handledare och vill ha stöd till en sådan kollegial handledning. Då skall innehållet i handledningen genereras ur aktuella teman och situationer som deltagarna står mitt uppe i i sitt yrke. Genom handledningsprocessen reflekterar deltagarna över situationer på ett strukturerat sätt för att skapa ett professionellt samtal.

Strukturen på handledningen ger olika roller till deltagarna. Man blir antingen handledd eller bidrar som stödperson. Den deltagare som blir handledd och får sin beskrivna situation diskuterad, kallas sak-ställare. Människor och grupper som yrkesutövarna arbetar med benämns målpersoner. En sådan handledning, där personalgruppen styr agendan och processen, kan ofta leda till bättre samarbete och mer gemenskap inom personalgruppen.

Handledningen har en inre struktur och en yttre. Den inre strukturen syftar på det organiserade samspelet/reflektionen som utrycker förhållandet mellan deltagarna och de löpande processerna. Den yttre strukturen handlar om samtals- eller mötestider, gruppen/deltagare och olika verktyg/metoder som används för att hålla processen i gång.

 

This entry was posted in Handledning, Lärande perspektiv, Metodhandledning, Pedagogiskt Arbetssätt. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *