Cajverts Handledningsmodell

Iraj Yekerusta
 

Reflektion

Behandlarens terapeutiska rum

av lilja Cajvert

 

Lilja Cajvert har med hjälp av sina anteckningar i handledningsprocessen utvecklat en personlig handledningsmodell. Och det är denna modell boken handlar om.

Handledning är för Cajvert behandlarens kreativa rum där handledaren uppmuntrar till kreativitet.  Handledaren bör lyssna utan att fördöma eller ifrågasätt. I ett tillåtande klimat finns möjlighet att

Cajverts intention som handledare är att behandlaren ska bli medveten om hur hennes föreställningar om klient och hennes egen historia kan påverka mötet med och relationen till klienten. Handledarens viktigaste uppgift är, menar Cajvert, att hjälpa behandlaren att tydliggöra sina föreställningar oavsett inom vilket verksamhetsområde behandlaren befinner sig.  Cajvert vill belysa behandlarens inre värld samt hjälpa behandlaren att frigöra och uppmärksamma sin inre värld. Med behandlarens inre värld menar hon: kunskap, erfarenhet, känslor, upplevelser, historia och erfarenhet och allt som påverkar mötet med klienten.

Den psykodynamiska synen har en central roll i Cajverts teoretiska perspektiv, vilket är grunden för Cajverts sätt att ha fokus på individens omedvetna inre processer som aktiveras i den mänskliga relationen. Cajvert menar att hon kompletterar sin teoretiska helhet med systemteorin, då ser hon individen i sitt sociala sammanhang.

Hon börjar sin handledning med föreläsningar om en del psykodynamiska begrepp som projektiva processer. Bakgrunden till detta är det som hon upplevt i sina handledningsprocesser

”Under många år var behandlaren ofta undrande inför en del av de frågor jag ställde. Många var oroliga och trodde att mitt syfte var att analysera deras personlighet. De blev misstänksamma och svarade inte utifrån sina känslor, erfarenheter och upplevelser utan försökte gissa sig till vad jag ville veta.  Det tolkade mina frågor och svarade sedan utifrån sina tolkningar och föreställningar. Detta försvårade vår kommunikation och förhindrade öppenhet. När jag efterhand förklarade mitt syfte med frågorna och anknyta till teoretiska begrepp lyckades detta sällan. Den behandlaren som var i fokus kunde inte ta emot mina teoretiska förklaringar utan kände sig missförstådd och missnöjd med handledningen. …. Dessa situationer ledde fram till att jag bestämde mig för att inleda mina handledningsuppdrag med att föreläsa om begrepp såsom projektion, projektiv identifikation, resonans, motöverföring och parallellprocesser”.

Cajverts sätt att handleda skiljer sig från den vanliga och klassiska handledning, det som jag valt kalla för den formella handledning som ofta börjar med ledningens praktiska och upplevda problematik.

Utifrån mina egna erfarenheter känner jag mig inte bekväm med Cajverts handledningsmodell. Carjvert går in i grupper med ett verktyg och till och med ibland med förutfattade meningar  för personlighetsbedömningar och för att ”belysa andras inre värld”. Detta  väcker naturligtvis motstånd. För att bemästra motståndet börjar hon sin resa genom att ta de andra med sig in till  sin egen teoretiska/akademiska värld och beskriva de begrepp som rättfärdigar hennes handledningsmodell.

Cajverts modell får mig att tänka på vissa arbetsplatser, där ledningen sätter igång en viss process för att medvetet eller omedvetet skuldbelägga personal, påminna deras brist på kompetens och driva en rad legitimerade härskartekniker för att återta den förlorade makten och kräva att personal sitter och ”bearbetar sina inre processer” . Det är oftast sådana förmedlande handledare som möte motstånd hos personalgrupper

Den existerande kunskapen hos en arbetsgrupp kan inte vara en rimlig utgångspunkt för Cajvert.  Men faktum är att det är skillnad mellan den handledning som bygger på den existerande kunskap och den handledning som förutsätter en förståelse av expertens speciella begreppsapparat. Den första handledningsmodellen bygger på tron att gruppen har värdefull kunskap och erfarenhet som måste synliggöras och lyftas upp och den andra bygger på handledarens tolkningar av människors inre värld och känsloprocesser som ska belysas via handledningen i Cajverts terapeutiska rum.

 

This entry was posted in Konfliktperspektiv, Lärande perspektiv, Metodhandledning, Pedagogiskt Arbetssätt, Samhälle-politik. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *